Den senaste tiden har jag tänkt på vad viktigt det är att ha en familj. Jag har nu bott hemma hos familjen i åtta månader, och det har varit underbart att ha dem nära och spendera mycket tid med dem. För mig är även min släkt viktig då vi är tajta och spenderar tid med varandra.
Nu när min utlandsresa närmar sig, (jag åker om 8 veckor), så tänker jag ibland att oj, hur ska jag klara mig i tre månader utan mina nära och kära, utan alla goa kramar från småsyskonen varje dag. Mitt i denna självömkan kom jag och tänka på varför jag åker iväg. Jag tänker på gatubarnen i Colombia, som Gud skickar mig till. Och hur Gud sagt att han är en fader till de faderlösa, och jag tror även en moder till de moderlösa.
Genast kändes min lilla uppoffring inte längre lika stor, från ett annat perspektiv, mina tre månader utan att träffa min familj, gentemot barnen som aldrig haft någon fungerande familj. Barn som aldrig träffat sina föräldrar, barn som blivit lämnade på gatan, barn vars föräldrar blivit mördade, fast i droger, barn som aldrig vetat vad det innebär att ha en familj som älskar en.
Jag inser hur mycket min familj betyder för mig, och hur stort behovet av kärlek måste vara bland de barn jag kommer möta. Och istället för en rädsla inför det okända och att gå ut ur min bekvämlighet, så fylls jag av en längtan att få vara en del av en process i dessa barns liv då de får lära känna en far som älskar dem, som aldrig sviker dem, som bara vill dem väl. Gud ge mig styrka och vishet att visa din kärlek!
Hola amigos!
For a while I have been thinking of the importance of family. I have now lived home with my family for 8 months, it has been wonderful to have them close and spend lots of time with them. For me also my extended family means a lot as we are close and hang out a lot.
Now that my trip abroad is coming closer, (I leave in 8 days), I somtimes think that oh, how am I going to manage three months without my loved ones, without daily hugs and kisses from my younger siblings. In the midst of my selfpity, I thought of the reason of me going away. I think of the Colombian streetchildren, that God is sending me to. How God said that he is a father to the fatherless and I believe also a mother to the motherless.
Immediately my little sacrifice didn't feel as huge, from another perspective, my three months without seeing my family, and these children who never had a functional familiy. Children who never met their parents, children who were left on the streets, children whose parents were murdured, lost in drugs, children who have never known what a loving family means.
I realize what family means to me, and how great the need of love must be among the children I will meet. And instead of a fear of the unknown and going out of my comfort zone, I am filled by a desire to be a part of that process in these children's life where they get to know a father who loves them, who never abandons them, who only wants their good. God give me strength and wisdom to show your love!
Några bilder på min familj, nya o gamla / some photos of my family, new and old
 |
| Jag o bror David i år. Me and brother David this year. |
 |
| Kusin Frida o lilla bebisen. Cousin Frida and the little baby. |
 |
| Mimica och hennes Viktor, på hennes födelsedag. Mimica and her Victor, on her birthday. |
 |
| Syster Miriam på Nyår. Sister Miriam at New Years. |
 |
| Frida visar upp bebiskläder. Frida showing us baby clothes. |
Och här kommer en salig blandning av massa gamla bilder på min härliga familj.
And her is a wonderful mix of old pics of my great family.
 |
| På min student 2007. At my graduation 2007. |
.jpg)
 |
| Davids student 2009. David's graduation 2009. |
 |
| Familjefoto på Davids student. Family photo at David's graduation. |
 |
| Kusinerna Emil och Josef. Cousins Emil and Josef. |
 |
| Kusin Linnea. Cousin Linnea. |
 |
| Faster Lena. Aunt Lena. |
 |
| Kusin Albin, Miriam, Josua o jag. Cousin Albin, Miriam, Josua and I. |
Ta hand om era familjer!
Take care of your families!
